Slutledningsförmåga
Logik har aldrig varit min starka sida, logik är ett sådant där fult ord som jag inte riktigt vill kännas vid. Just nu vill jag bara ställa mig och vråla ut all min ilska tills den försvinner och jag bara är ett tomt skal. Skrika tills lungorna blir hesa, slå knogarna mot tegelväggen på balkongen tills de knastrar och blöder och jag slipper allt det här förbannade... djävla... TÄNKANDET!
Jag har absolut ingen förbannad rätt att reagera så som jag just gör. Det är som om åldern gick tillbaka till tjurig barnunge och det kommer jag säkerligen få höra när jag ventilerar tankegångarna. Bära kartonger hjälpte av den värsta ilskan även om den samtidigt bara blev värre av att höra hånskratt från en balkong på ett av de närliggande husen. Uppenbarligen har de aldrig sett en pirat flytta saker förut.
Jag stod där nere i förrådet och det enda jag ville göra var att börja sparka vilt omkring mig för att få något att fokusera på. Slå sönder varenda förbannade sak som måste flyttas och sedan bränna upp fanskapen. Göra något brutalt. Vråla. Hoppa. Svära. Leva runt. Bara för att få bort den svarta ormen som ligger och bränner i maggropen.
För visst fan är jag svartsjuk! Men av ingen anledning mer än att det är principskäl och det gör mig så förbaskad jubelarg på mig själv att jag inte vet var jag ska ta vägen. Slå mig i huvudet med en stekpanna låter som en riktigt bra idé ju mer jag tänker på det. För jag är en barnunge. En förbannat småsint barnunge och jag vet att det är exakt det som jag kommer få höra.
Fan.
Jag har absolut ingen förbannad rätt att reagera så som jag just gör. Det är som om åldern gick tillbaka till tjurig barnunge och det kommer jag säkerligen få höra när jag ventilerar tankegångarna. Bära kartonger hjälpte av den värsta ilskan även om den samtidigt bara blev värre av att höra hånskratt från en balkong på ett av de närliggande husen. Uppenbarligen har de aldrig sett en pirat flytta saker förut.
Jag stod där nere i förrådet och det enda jag ville göra var att börja sparka vilt omkring mig för att få något att fokusera på. Slå sönder varenda förbannade sak som måste flyttas och sedan bränna upp fanskapen. Göra något brutalt. Vråla. Hoppa. Svära. Leva runt. Bara för att få bort den svarta ormen som ligger och bränner i maggropen.
För visst fan är jag svartsjuk! Men av ingen anledning mer än att det är principskäl och det gör mig så förbaskad jubelarg på mig själv att jag inte vet var jag ska ta vägen. Slå mig i huvudet med en stekpanna låter som en riktigt bra idé ju mer jag tänker på det. För jag är en barnunge. En förbannat småsint barnunge och jag vet att det är exakt det som jag kommer få höra.
Fan.
Kommentarer
Trackback