Kurragömma
Jag börjar att hata mathandling mer och mer. Jag hatar det faktumet att jag måste gå till den där affären eftersom jag är bortskämd med utbudet och visst finns det billigare saker på annat håll men då har de inte det jag vill ha istället och det kommer ändå sluta med att jag måste handla där i sluttampen.
Så fort jag går in genom grindarna till Ica Maxi så kröker sig min rygg, huvudet sänks och ögonen söker mina egna fötter. Hjärnan ställer in sig på de få saker jag måste ha, jag klarar inte av att stroshandla längre där.
Bröd, mjölk, gurka. Bröd, mjölk gurka. Bröd, mjölk, gurka.
Jag kan affärens upplägg nästan utan och innan även om det snart är ett år sedan jag slutade där. Jag tror att vissa som arbetar där kanske börjar glömma bort mig men många hälsar fortfarande, stannar kanske till och pratar. Jag fasar för det, tar omvägar om jag ser en röd skjorta och svarta byxor och ett ansikte jag talade med en gång i tiden. Smygparanoian slår in och den blev inte bättre av samtalet med en av mina gamla arbetskamrater i kassan förra veckan. Jag förklarar stolt att jag ska dricka vin i min ensamhet och ha det lugnt och skönt och jag får en förklaring att hon gjorde så en gång i tiden när hon nyss blivit ensam för att döva. Jag visste inte riktigt hur jag skulle ta det så jag skrattade och sade att jag bara ville dricka för att det var gott och att jag dövar på annat sätt. Hon ger mig ett påstående och undrar om det är så jag gör för att döva och jag tappar nästan ansiktet och måste snabbt skratta lite påklistrat igen och svara med: "Nej, jag röker istället." så jag snabbt kunde slinka iväg hem i lugnet där ingen vet något och inte anklagar.
Det var som en sorts bekräftelse på att det surras runt om mig även om jag vet att det inte är så. Ändå får jag visioner av hur de sitter och skvallrar om den stygga, stygga människan som gjorde slut med deras arbetskamrat. Ja, hela världen snurrar runt mig, vad trodde du?
Saker och ting gjorde ju inte saker bättre när jag slår upp blicken för en sekund och möter ögonen på en som jag verkligen, verkligen inte ville se i verkligheten tillsammans med någon jag kände en gång. Slank iväg snabb som en råtta och spejade sedan över axeln och ut mellan hyllväggarna för att se om kusten var klar.
Jag hatar det där stället. Hatar det. Hatar det. Hatar det. Jag hatar min egen livliga fantasi när jag egentligen vet att de inte klandrar mig. Hatar det. Hatar det.
Bröd, mjölk och gurka.
Bröd, mjölk och gurka.
Så fort jag går in genom grindarna till Ica Maxi så kröker sig min rygg, huvudet sänks och ögonen söker mina egna fötter. Hjärnan ställer in sig på de få saker jag måste ha, jag klarar inte av att stroshandla längre där.
Bröd, mjölk, gurka. Bröd, mjölk gurka. Bröd, mjölk, gurka.
Jag kan affärens upplägg nästan utan och innan även om det snart är ett år sedan jag slutade där. Jag tror att vissa som arbetar där kanske börjar glömma bort mig men många hälsar fortfarande, stannar kanske till och pratar. Jag fasar för det, tar omvägar om jag ser en röd skjorta och svarta byxor och ett ansikte jag talade med en gång i tiden. Smygparanoian slår in och den blev inte bättre av samtalet med en av mina gamla arbetskamrater i kassan förra veckan. Jag förklarar stolt att jag ska dricka vin i min ensamhet och ha det lugnt och skönt och jag får en förklaring att hon gjorde så en gång i tiden när hon nyss blivit ensam för att döva. Jag visste inte riktigt hur jag skulle ta det så jag skrattade och sade att jag bara ville dricka för att det var gott och att jag dövar på annat sätt. Hon ger mig ett påstående och undrar om det är så jag gör för att döva och jag tappar nästan ansiktet och måste snabbt skratta lite påklistrat igen och svara med: "Nej, jag röker istället." så jag snabbt kunde slinka iväg hem i lugnet där ingen vet något och inte anklagar.
Det var som en sorts bekräftelse på att det surras runt om mig även om jag vet att det inte är så. Ändå får jag visioner av hur de sitter och skvallrar om den stygga, stygga människan som gjorde slut med deras arbetskamrat. Ja, hela världen snurrar runt mig, vad trodde du?
Saker och ting gjorde ju inte saker bättre när jag slår upp blicken för en sekund och möter ögonen på en som jag verkligen, verkligen inte ville se i verkligheten tillsammans med någon jag kände en gång. Slank iväg snabb som en råtta och spejade sedan över axeln och ut mellan hyllväggarna för att se om kusten var klar.
Jag hatar det där stället. Hatar det. Hatar det. Hatar det. Jag hatar min egen livliga fantasi när jag egentligen vet att de inte klandrar mig. Hatar det. Hatar det.
Bröd, mjölk och gurka.
Bröd, mjölk och gurka.
Kommentarer
Trackback