Alv

Jag hatar det. Sådana där funderingar börjar nästla sig in i hjärnstammen och jag vill bara ta en konservöppnare, knäcka upp skallbenet och gräva ut den där grå massan som är en sorglig djävla ursäkt för hjärna. För att bara vara elektriska synapser så är den ondskefull.

Sådana där fåniga tankar som jag egentligen inte bryr mig nämnvärt om förrän de börjar snurra runt bara för att jag har en svag tävlingsinstinkt och alltid vill vara bäst.

Tänk om de tycker att hon är trevligare än mig? Föräldrar och bekanta och alla?
Tänk om hon bara rätt och slätt är bättre än mig? På allt?

Jag hatar att vara medelmåttig även om det är det jag är. Så därför är det förbannat idiotiskt att ens försöka umgås för jag kommer bara slänga sådana där frågor i ansiktet på honom förr eller  senare och hur svaren än blir så är de av ondo.

Men jag måste vara trevlig och slänga ut trevare då och då för att det är massa annat i bakgrunden.

Blä.

Jag tycker om ordet blä, jag missbrukar det.