Jag och flugorna
För varje gång jag sätter mig på min plats och tittar på verktygen så är jag hemma. Det är här jag ska vara, bland verktygen, vid handborren, vid gasmunstycket.
Hemma.
För tio år sedan fick jag ett infall och sökte till guldsmedslinjen i Mjölby, varför vet jag inte. Hade aldrig tänkt över att det gick att utbilda sig till det utan helt från det blå sade jag till syokonsulenten att det verkade intressant.
Och här är jag nu. En provanställning på ett halvår på en verkstad. Det är som om det inte är sant, drömmer jag fortfarande? Varje dag hamnar jag i mitt nirvana och även om det finns motgångar då och då så är det så otroligt mycket värt det.
De som känner mig väl vet nog mycket väl hur mitt ansiktsuttryck ser ut vid det här laget så jag tänker inte ens försöka beskriva det.
Fan, jag är en guldsmed.
Jag är en ARBETANDE guldsmed!
Jag har ett förbaskat gesällbrev, jag är en guldsmed och jag arbetar som det!
Då är det helt klart värt att bo i ett råtthål tills vidare.
Hemma.
För tio år sedan fick jag ett infall och sökte till guldsmedslinjen i Mjölby, varför vet jag inte. Hade aldrig tänkt över att det gick att utbilda sig till det utan helt från det blå sade jag till syokonsulenten att det verkade intressant.
Och här är jag nu. En provanställning på ett halvår på en verkstad. Det är som om det inte är sant, drömmer jag fortfarande? Varje dag hamnar jag i mitt nirvana och även om det finns motgångar då och då så är det så otroligt mycket värt det.
De som känner mig väl vet nog mycket väl hur mitt ansiktsuttryck ser ut vid det här laget så jag tänker inte ens försöka beskriva det.
Fan, jag är en guldsmed.
Jag är en ARBETANDE guldsmed!
Jag har ett förbaskat gesällbrev, jag är en guldsmed och jag arbetar som det!
Då är det helt klart värt att bo i ett råtthål tills vidare.
Lockigt papper
Jag har bott här i två veckor och fortfarande ser det ut som om jag är nyinflyttad. De viktigaste platserna som kök, dator och säng har små tjusiga gångar mellan kartongerna så att jag kommer åt dem men annars? Inget.
Filmerna är inte upplockade, dvdspelaren är inte ikopplad, eller gamecuben. Betongkrokarna jag så käckt köpte förra måndagen ligger i en påse och inget mer för inte känns det som ett hem nu.
Jag kom hem sent på söndagens kväll och möttes av ett instängt källarrum, inget fel i det kanske men på toaletten så var pappersrullen lockig av fukt. Den där lilla fukten som inte märks av mer än som råkyla. Det är den jag bor med här, varje kväll när jag kryper ner i sängen så måste jag värma upp den med min kroppsvärme för att bli av med kylan som lika gärna skulle kunna vara minimal fukt och jag tycker inte om det.
Som min förra lägenhet, där tog det evigheter innan jag började anse den som mitt hem och det var det som gjorde att jag drog ut på det i det oändliga med att göra den till ett sådant. Så är det här med för det här är ju verkligen inte mitt hem, det är ett mellanläge i väntan på att någon i de här trakterna ska ge upp en lägenhet som magiskt nog ingen annan vill ha så att jag med mina futtiga köpoäng ska kunna få den.
Jobbet är verkligen underbart, jag njuter varje minut även om jag kanske råkar göra bort mig då och då. Arbetet är uppdelat och jag kan nu börja få min egen ordning på saker och ting istället för att trängas med någon annans rutiner och vanor. Verktygen kom idag och det var inte så många som var restade så jag kunde äntligen lämna tillbaka de ihoplånade verktyg mina medarbetare snällt lämnade ifrån sig en stund för att börja slita in mina egna saker.
Så i morgon börjar allvaret, mycket att göra innan onsdagens postning och jag MÅSTE få dem ordnade innan jag åker iväg till sjukhuset hur jag nu ska kunna göra det men det ska nog ordna sig. Fixar jag alla reparationer imorgon så är det "bara" att skriva ut följesedlar för alla saker, paketera dem och slänga dem i posten. Visserligen finns det ju hjälp att få om jag behöver så det återstår bara sådana där saker som att få tag på butiker där jag hade lite frågetecken, reda ut datum och VILKA saker jag ska göra färdigt och liknande.
Ändå så njuter jag som sagt. Njuter av att arbeta med det jag är utbildad till. Njuter av att faktiskt ha ett jobb som är så bra det kan vara tills det blir en tillsvidareanställning vilket jag hoppas på (även om det betyder att jag inte kommer komma hem på länge) i något som jag är utbildad i, något som är så roligt att jag inte ångrar mig att jag flyttade nästan trettiofem mil enbart för ett jobb till en stad jag bara har barndomsminnen från semestrarna en gång i tiden.
Så om man bortser från en kommande alienborttagning som bara stökar till mitt schema och att jag bor i en fuktig källare femtioelva mil från nära och kära så är jag ändå glad.
Visserligen har jag bara jobbat två veckor men ändå.
Filmerna är inte upplockade, dvdspelaren är inte ikopplad, eller gamecuben. Betongkrokarna jag så käckt köpte förra måndagen ligger i en påse och inget mer för inte känns det som ett hem nu.
Jag kom hem sent på söndagens kväll och möttes av ett instängt källarrum, inget fel i det kanske men på toaletten så var pappersrullen lockig av fukt. Den där lilla fukten som inte märks av mer än som råkyla. Det är den jag bor med här, varje kväll när jag kryper ner i sängen så måste jag värma upp den med min kroppsvärme för att bli av med kylan som lika gärna skulle kunna vara minimal fukt och jag tycker inte om det.
Som min förra lägenhet, där tog det evigheter innan jag började anse den som mitt hem och det var det som gjorde att jag drog ut på det i det oändliga med att göra den till ett sådant. Så är det här med för det här är ju verkligen inte mitt hem, det är ett mellanläge i väntan på att någon i de här trakterna ska ge upp en lägenhet som magiskt nog ingen annan vill ha så att jag med mina futtiga köpoäng ska kunna få den.
Jobbet är verkligen underbart, jag njuter varje minut även om jag kanske råkar göra bort mig då och då. Arbetet är uppdelat och jag kan nu börja få min egen ordning på saker och ting istället för att trängas med någon annans rutiner och vanor. Verktygen kom idag och det var inte så många som var restade så jag kunde äntligen lämna tillbaka de ihoplånade verktyg mina medarbetare snällt lämnade ifrån sig en stund för att börja slita in mina egna saker.
Så i morgon börjar allvaret, mycket att göra innan onsdagens postning och jag MÅSTE få dem ordnade innan jag åker iväg till sjukhuset hur jag nu ska kunna göra det men det ska nog ordna sig. Fixar jag alla reparationer imorgon så är det "bara" att skriva ut följesedlar för alla saker, paketera dem och slänga dem i posten. Visserligen finns det ju hjälp att få om jag behöver så det återstår bara sådana där saker som att få tag på butiker där jag hade lite frågetecken, reda ut datum och VILKA saker jag ska göra färdigt och liknande.
Ändå så njuter jag som sagt. Njuter av att arbeta med det jag är utbildad till. Njuter av att faktiskt ha ett jobb som är så bra det kan vara tills det blir en tillsvidareanställning vilket jag hoppas på (även om det betyder att jag inte kommer komma hem på länge) i något som jag är utbildad i, något som är så roligt att jag inte ångrar mig att jag flyttade nästan trettiofem mil enbart för ett jobb till en stad jag bara har barndomsminnen från semestrarna en gång i tiden.
Så om man bortser från en kommande alienborttagning som bara stökar till mitt schema och att jag bor i en fuktig källare femtioelva mil från nära och kära så är jag ändå glad.
Visserligen har jag bara jobbat två veckor men ändå.
Funderingar innan läggdags
Jag står här och plockar sporadiskt in kläder i garderoberna, kommer fram till att jag inte kommer få plats samt funderar på nuvarande situation.
På onsdag ska jag ge mig itu med att döda något och jag har verkligen inte några skuldkänslor. Kanske är jag bara kall när det gäller sådant men det var inte svårt att ge en förklaring till varför jag ska göra som jag bestämt mig.
Overkligheten var total när jag tittade på de där förhatliga två strecken som förklarade att det troligen finns en alien på insidan och det känns tämligen otroligt. Jag önskar bara jag kunde ta itu med det nu på en gång, jag vill få bort eländet ur min kropp.
Jag vet inte om jag ska säga något till kära mor och syster bara för att men det känns tämligen onödigt, den första som fick veta det (förutom den inblandade men det räknas inte) var bästa vännen och det känns som om jag lika gärna kan stanna där.
Äsch, jag skiter faktiskt i vilket. Det är ingen stor sak och så är det med det.
Sängen.
På onsdag ska jag ge mig itu med att döda något och jag har verkligen inte några skuldkänslor. Kanske är jag bara kall när det gäller sådant men det var inte svårt att ge en förklaring till varför jag ska göra som jag bestämt mig.
Overkligheten var total när jag tittade på de där förhatliga två strecken som förklarade att det troligen finns en alien på insidan och det känns tämligen otroligt. Jag önskar bara jag kunde ta itu med det nu på en gång, jag vill få bort eländet ur min kropp.
Jag vet inte om jag ska säga något till kära mor och syster bara för att men det känns tämligen onödigt, den första som fick veta det (förutom den inblandade men det räknas inte) var bästa vännen och det känns som om jag lika gärna kan stanna där.
Äsch, jag skiter faktiskt i vilket. Det är ingen stor sak och så är det med det.
Sängen.