Tom duk

Jag sover mig igenom dagarna känns det som. Visserligen tycker jag om att sova men någon måtta får det kanske vara.

Sömn betyder befrielse för jag drömmer väldigt sällan mardrömmar även om de är groteska när de väl infinner sig. De drömmar jag har lämnar mig istället med en tomhetskänsla av att livet inte har nog för mig. Åtskilliga gånger har jag varit beredd att öppna fönstret, kasta mig ut för att se om jag fortfarande kan flyga ända tills verkligheten rotar sig in i hjärnan igen.

För jag tycker även om den där lilla stunden vid uppvaknandet som bara består av ingenting. Precis innan datorn har startat upp alla program som gör mig till den jag är, det lilla ögonblick då jag bara är ett skal, nollställda känslor och inget mer.

Kanske är det därför jag hellre somnar om istället för att lyssna på väckarklockans signal med Röda Arméns skönsjungande när jag inte har någon tid att passa. Bara för att få de där få sekunderna av förvirring, antingen total nollställning eller kvarblivna rester av drömmar som fortfarande känns som verklighet.

Samt att även om mardrömmar är hemska så innehåller de åtminstone mer uppenbara monster än verkligheten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback