Alv

Det mesta med våren skrämmer mig kopiöst eftersom jag inte vet hur jag ska hantera det, varför lärde de inte ut sådant i skolan? Tafatt surfar jag runt på diverse hemsidor, ser över arbeten som är lediga och undrar om jag kanske ska söka över hela Sverige för att se var jag hamnar. För det börjar kännas som om det inte är något som håller fast mig vid marken längre, som om någon har glömt bort att de håller en ballong i handen och sakta men säkert låter snöret glida iväg bit för bit.

Jag borde göra något sådant för att verkligen utmana mig själv med sådant jag är rädd för men när jag väl tar itu med att bara öva så låser sig fingrarna och hjärnan tills jag finner mig själv bara sitta och stirra på skärmen. Det är inget som drar mig till att ta itu med det heller, inget som håller mig någonstans, jag bara flyter runt och blåser bort till ingenting.

Det går väl över, det måste det göra, jag måste ta itu med allt själv för ingen annan kommer göra det åt mig, ingen kan rädda mig när pengarna tar slut, ingen kan fånga mig när jag faller över kanten förutom jag själv.