Jomenvisst

Jag åt pannkakor till lunch idag, det var riktigt gott även om de dröp av flott och annat skräp. Däremot kunde jag bortse från det eftersom det var så gott och jag blev mätt när det fanns tre kvar och lyckades faktiskt undvika det där äckelmätta tillståndet. Däremot var det en sådan där sak som gjorde att det blev kortslutning i hjärnan, en liten kommentar om att högt energiintag (fy, vad det ser fel ut med två i efter varandra men ett bindestreck skulle bli ännu värre) och sedan försvann det mesta av de goda pannkakorna ner i avloppskröken.

Provade en kjol för ett par dagar sedan, en kjol som jag paniskt tog ut förra september för att den satt alldeles för stramt runt midjan för min smak. Nu kunde jag med lätthet nypa in den extra tygbiten jag slarvigt sydde dit och sedan dess har lovat mig själv att jag ska snygga till. Den satt fortfarande bra även i originalstorlek nu och även om alla varningsklockor ringde så var jag ändå stolt. Stolt över att jag inte är lika tjock som då. Samtidigt får jag nästan hjärtsnörp av hur fet jag måste ha varit då eftersom jag fortfarande tycker att jag är tjock. Jag skiter i de förmaningar jag  får om att jag inte får gå ner mer, jag vill inte bli fet igen och jag vågar knappt äta eftersom jag mycket väl vet att kroppen är på sparlåga nu.

Helvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback