Kära dagbok

Jag är en manisk person, det ligger i släkten även om det inte är en godtagbar ursäkt. De som har sett min mormor i sitt esse skulle däremot godta förklaringen utan att blinka.

Min mormor var en pedant som var expert på att räta till mattfransar utan att ens tänka på det, hon hade av någon outgrundlig anledning nyckel till vårt hus så hon gick in där på dagarna när alla i familjen var borta och städade våra rum. Åtskilliga gånger har jag rivit upp den bäddade sängen så jag svärande måste bädda om den, hon bäddade nämligen genom att stoppa in täcket under madrassen vilket gör det omöjligt att dra loss det utan att förstöra hela resultatet.

Får jag något i huvudet så har jag svårt att få bort det om jag snöar in tillräckligt illa på det, som den där förbaskade knappen som har gäckat mig i många månader nu. Sådana där extraknappar till plagg brukar jag vara ganska ordentlig på att spara på bra ställen men nu när jag BEHÖVER extraknappen så är den självklart puts väck. Däremot hittade jag den ikväll, på samma ställe jag har tittat på ett antal gånger.

Så nu  kan jag andas ut och börja rusta mitt hem för en eventuell zombieattack istället för att banka in knappen i byxorna vilket jag tror att mina grannar skulle tycka illa om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback