Alv

Jag tror att jag skulle passa bättre som en ond varelse som tar folk av daga än en människoapa. Skulle jag vara Snåljåp skulle jag säkerligen göra ett så mycket bättre arbete, tänk bara att kunna läsa av allas djupaste rädsla och sedan utnyttja det. Se människor lida, skrika av skräck för att slutligen äta dem.

Då kommer de till någon nytta åtminstone, maskföda är vi allihopa förr eller senare.

Varför måste folk vara så inihelvete nyfikna? Jag som lagom hade landat och slutat bry mig och sedan kommer de och lägger näsan i blöt. Önskar jag kunde bli otrevlig istället.

Skolresan är snart och jag vet inte riktigt om jag vill. Är inte bra på det där med att gå ut och betala överpriser för att dricka mig snurrig vilket kommer sluta med att jag sitter och blir uttråkad över att alla andra är ytliga och flamsiga. Alkohol har en förmåga att göra en så förbannat bundis med folk helt plötsligt på ett sätt som kan liknas vid hyckleri. Visserligen tycker jag verkligen inte illa om min klass, men det blir till viss del hyckleri ändå.

Nu är de blåröda med rosa kanter, snart kommer de blekna som allt annat. Är det kanske därför jag fortsätter? För att jag inte vill låta det dö.

Försöker hitta på en anledning till att skriva några ord, men kan inte finna någon. Allt är förflyttat och jag har ändå inte tid. Vill krypa ner under täcket och strunta i morgondagen, strunta i dagen efter det med.

Jag lovade att ringa om det behövdes. I helvete heller, jag känner min stolthet. Jag kommer svälja och skrika inåt, inte kommer jag att ringa, inte kommer jag att skippa skolan för att sitta i en fotölj och gråta. Inte en chans. Det hjälper inte. Det som verkligen skulle hjälpa är en hederlig lobotomi och ett par yxmord, sedan skulle saker och ting vara bra.

Jag skiter i om jag  låter bitter. Om jag ältar. Om jag gnäller och klagar. Som om jag bryr mig. Det är väl bara att sluta läsa.