Voodoo for dummies
Helger är det som gör det värt att genomlida vardagarna. Ja, nu är det inte speciellt plågsamt med vardagarna heller men det är så tråkigt att ha de där rutinerna att behöva tråka med. Gå upp, duscha, mata marsvin, äta frukost, gå till tåget. Faktiskt så trodde jag att rutiner skulle göra saker och ting lättare att strukturera men jag vill istället tänja på gränserna för att se hur mycket man kan ta sig friheter runt rutinerna istället utan att slarva med dem.
I fredags var jag ledig från skolan igen, en tradition som troligen kommer följas ett bra tag framöver med vissa undantag här och var. Detta gör skolveckorna sådär härligt korta och sköna vilket egentligen är farligt eftersom jag har nästan en halv vecka att vrida på dygnet och sedan orkar jag aldrig vrida tillbaka det igen. Det knatades iväg till vårdcentralen och jag blev åttio kronor fattigare och fyrtiofem minuter avpratad. Undrar fortfarande vad som kan kommas fram med men det börjar bli intressant att se vad han ska ta sig till. Det är väl det som hör till vardagen, att se vad saker och ting kommer utveckla sig till.
Helgen resulterade i frusna fingrar, massa korttagande, skrikande monstertofflor, trolldeg, mitt i natten-promenad, tekopp efter tekopp med te, smink, kassettband, kiknande skratt, kläder, god mat... Den var bra helt enkelt. Östansjö är som vackrast på vintern. Snön lägger sig över allt det fula (det vackra för den delen med) och gör det vackert eller vackrare. Promenader på natten eller kvällen i skogarna strax utanför Östansjö är som balsam för själen. Snön gör allt tyst och det är minimal chans att möta på någon annan.
I fredags var jag ledig från skolan igen, en tradition som troligen kommer följas ett bra tag framöver med vissa undantag här och var. Detta gör skolveckorna sådär härligt korta och sköna vilket egentligen är farligt eftersom jag har nästan en halv vecka att vrida på dygnet och sedan orkar jag aldrig vrida tillbaka det igen. Det knatades iväg till vårdcentralen och jag blev åttio kronor fattigare och fyrtiofem minuter avpratad. Undrar fortfarande vad som kan kommas fram med men det börjar bli intressant att se vad han ska ta sig till. Det är väl det som hör till vardagen, att se vad saker och ting kommer utveckla sig till.
Helgen resulterade i frusna fingrar, massa korttagande, skrikande monstertofflor, trolldeg, mitt i natten-promenad, tekopp efter tekopp med te, smink, kassettband, kiknande skratt, kläder, god mat... Den var bra helt enkelt. Östansjö är som vackrast på vintern. Snön lägger sig över allt det fula (det vackra för den delen med) och gör det vackert eller vackrare. Promenader på natten eller kvällen i skogarna strax utanför Östansjö är som balsam för själen. Snön gör allt tyst och det är minimal chans att möta på någon annan.
Fotograferingen blev hyfsad, vissa bilder blev riktigt bra. Sedan att det är ett antal oönskade märken som skulle ha mått bättre av att redigerats bort med fotoprogram är en annan sak men jag tycker inte om att redigera. Det räcker väl med att jag bestämmer vad det är för bilder som ska läggas upp eller inte, inte vill jag börja ljuga ännu mera. Det finns bra och dåliga bilder, men de ska åtminstone visa verkligheten, inte en förvrängd låtsas verklighet. Så, ja. Det är märken på mig, men nu är det så. Det är inget jag är stolt över och jag kommer få dras med dem ett bra tag framöver men så är det nu.
Det är så jädra tråkigt att behöva gå att lägga sig. Det är ännu mera tråkigt att inte ha något speciellt att göra när jag är vaken vilket gör att sängen gör sig påmind än mer. Men jag VILL inte slänga mig i sängen! Varför? För att jag kan bestämma mig att låta bli att lägga mig. För att jag kan. Jag att jag vet att det går alldeles utmärkt att bara sova ett par timmar. Har aldrig påstått att jag tänker bra.
Kommentarer
Trackback