Alv

Jag börjar tro att jag inte är den djurvän jag trodde mig vara numera. En del av mig vill pracka på marsvinen på Andreas för att kompensera för de marsvin han hade som trillade av pinnen så jag får lugn och ro och bara har mig själv att ta hand om i hemmet.

För hur mycket jag än vet att det är ägarens fel till att djur blir som de blir så har jag inte svårt att se mig sparka på skällande hundar så de gör en tjusig båge över himlen så att de tystnar. Ungefär samma sak som med barn, det är ju föräldrarnas fel att de är ouppfostrade snorungar som gör att jag vill yxa sönder dem för att sedan lösa upp dem i syra i badkaret för att slutligen spola ner dem i toaletten. Det är ju inte föräldrarna som låter för stunden.

Praktiken rullar på och jag håller just på med ett par förlovningsringar som egentligen borde ha varit klara idag men eftersom jag är jag och erfarenhet ute i arbetsliv inte finns för mig så är de inte klara än.