Jag kommer aldrig räcka till

Den svenska avundsjukan har fått ett skrämmande bra grepp om mig numera. Jag ser på ett dansprogram på tv och visst fascineras jag något groteskt över hur läskigt duktiga men den större delen av mig suckar bara avundsjukt och vill också kunna dansa så.

Vad det än gäller så har jag fått förmåga att se alldeles för mycket till mina egna brister och jag får allt svårare att förstå varför jag skulle duga överhuvudtaget som den jag är. Det börjar bli ganska slitigt att hela tiden få insikt om allt det jag inte kan, allt det jag inte lyckas med.

Det mesta känns en gnutta tröstlöst för stunden, jag försöker tänka ut motiverande tankar om att jag duger bra som jag är och att det bara är att ta itu med det som inte passar in i mina ögon. Däremot är det som om det finns en barriär tillsammans med det faktum att jag envist försöker förklara för mig själv att vissa saker faktiskt inte är något problem. Ja, ja...  Orka.


Idag har jag ätit tre smörgåsar med ost, ett kokt ägg, en skål med fil och flingor, ett glas juice till frukost och sedan har jag ätit middag/kvällsmat bestående av fyra smörgåsar med sådan där plastad ost, salami och paprika på samt en snickers och en guldnougat. Nougaten fick mig att skämmas och jag gissar på att en del av den plus någon smörgås åkte upp genom strupen. Nåväl, det kunde ju ha varit värre. Ska koka en kopp te eller liknande senare ikväll när andan faller på samt vänta på att det planerade sällskapet blir ledigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback