Skrapa inte på ytan

Om man hela tiden svävar runt och inte låter något landa så räcker det bra med en kopp te och musik i högtalarna. Annars så blir det bara värre och värre.

Inte kan jag klippa av alla trådar heller med allt det som måste ordnas upp innan, ett halvår till innan jag kan säga något som jag verkligen vill säga. Vem vet vad som hinner hända under den tiden, vem vet om inte hon bor i det som jag kallade hem en gång i tiden.  Det får mig att vilja kräkas när jag tänker på det. Så smutsigt på något sätt även om jag inte kan tycka så. Som om man står och spottar på ett foto. Eller häller avföring på något gemensamt.

Något smutsigt som rinner in överallt och förpestar det.

Men under tiden så dricker jag varm dryck, lyssnar på musik och försöker febrilt att inte låta tankarna landa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback